"Du kommer att vara trött, slö & likgilltig till det som händer."

Om det låter som en mardröm att vaken genomgå en gastroskopi (där de stoppar ner en slang i magen via munnen) så låter det där mest bara som en annan typ av mardröm att halvgroggy få en slang nedtryckt i halsen med de lugnande orden "du kommer inte att orka bry dig" och "inte direkt" när jag frågar om jag kommer att känna något. Vad betyder "inte direkt"? Vad innebär det att jag inte kommer att orka bry mig? Kommer jag att ligga där och lida men inte ha krafter nog att säga ifrån? Jag kommer alltså att ligga där trött och jävlig, fullt medveten om vad de gör men inte riktigt orka bry mig?! Hur är det meningen att jag ska känna mig tryggare med det egentligen? Jag kan inte riktigt med ord förmedla den ångest jag känner inför det här just nu. Jag pendlar mellan att gråta och att vara precis på gränsen till att gråta. Jag förstår inte hur jag ska våga åka dit på torsdag och genomföra det här. De får gärna sy i mig, stoppa upp slangar i röven/urinröret på mig eller göra något annat läskigt... Men inte stoppa ner en slang i halsen. Det är det absolut enda jag känner att jag inte klarar. Jag vet att jag behöver göra det men rädslan är för tillfället alldeles för stor för att ens orka ta med det i beräkningen. Hur mycket jag en behöver genomföra det här så tror jag helt enkelt inte att jag kan. De kommer att vara supergriniga när jag ringer och avbokar imorgon men nu har jag sugit på det här i fyra veckor och jag mår bara sämre och sämre för varje dag som går.

Det kändes bra i natt efter att ha pratat med min kvinna, då kände jag lite att jag kan klara allt. Lite trist bara att det inte höll i sig längre än såhär. Det finns inte tillräckligt med chokladkakor i världen för att ta bort min ångest just nu. Jag är trött, illamående och ledsen. Knappast trött, slö och likgilltig. Kanske är det inte så illa som det låter, som jag har fått för mig... Kanske är det precis som de säger, att man inte bryr sig ett skit. Jag är orolig för att jag känner mig själv alldeles för väl för att våga prova. Tandläkarskräcken och spyfobin känns lite som en barnlek i jämförelse. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma då jag valde illamåendet framför hälsan. 

Over & out...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Stereolife

Det som inte skadar kan aldrig vara fel.

RSS 2.0