Jag trodde att jag skulle ha helt vansinnigt mycket att skriva om här men precis som min älskling sa förut om sitt eget bloggande så skriver jag nog mest när jag mår dåligt eller är på dåligt humör. Man har ett annat behov av att få skriva/prata av sig då än när man är glad och livet leker. Det är mycket av det där glada i livet som jag inte riktigt känner att jag kan dela med mig av hur som helst som till exempel hur min kvinna får mig att känna, vad vi sysslar med innanför stängda dörrar och liknande. Samtidigt som jag älskar henne och älskar hur vi har det nu så var det här lite det jag var rädd skulle inträffa. När man får så starka känslor för någon att man inte kan se sig själv utan den så tillkommer ju en del risker. Det finns jui alltid en risk för att man får hjärtat krossat och stampat på. Jag har ju lyckats stöta på en del som inte ens nöjt sig med det utan även kört en liten piss på smulorna som legat kvar. Just nu leker livet, jag vill bara vara med henne konstant, alla tider på dygnet... Men vad händer om hon försvinner? Om jag står ensam kvar här sen? Jag vet att det är onödigt att tänka så när man har det så bra men jag kan inte riktigt låta bli. Hon har blivit en stor del av mig nu och börjat betyda så vansinnigt mycket att det skär lite i en att veta att många av alla förhållanden här i världen slutar olyckligt. Jag drömmer alldeles för ofta att vi har det fantastiskt och att hon sen lämnar mig på olika sätt och av olika anledningar som jag inte förstår eller kan acceptera. Hon måste vara riktigt astrött på att höra om det vid det här laget. Vi har nu varit tillsammans i nio månader och som det har sett ut hittills så blir vi bara bättre occh bättre tillsammans. Snart är det ju varmt och sommar också, förhoppningsvis så innebär det att vi vaknar upp ur idet (sängen) och ger oss iväg på lite fler äventyr! Vi har legat i sängen i månader känns det som och jag har älskat varje liten minut av det men lite annat behöver jag nog plocka upp ur byxfickan om jag ska lyckas hålla henne borta från uttråkning. Jag gillar att ligga i sängen och titta på serier samt baka. Vi behöver knappast sluta med det men att fylla på D-vitaminlagret ibland kan ju aldrig vara fel!

Jag har fått se texter som älsklingen skrivit där jag är involverad... Där vi båda finns med. Minnen och liknande (främst bra sådana då alltså). Jag kan ha sagt att jag kan tänka mig att skriva ihop någonting åt henne också. Det är dock lite svårare en vad jag trott. Jag är inte så säker på att jag kan göra minnena och känslorna rättvisa med det extremt lilla ordförråd jag har. Jag har fått en blandning av blackout och skrivkramp. Jag vill göra henne lika fantastiskt glad som hon gör mig. Hon må vara väldigt kryptisk när hon skriver ibland men det gör ingenting då det på någont vis intresserar och fascinerar mig på en och samma gång. Hon skriver så fint. Hela hon är fin.

Over & out...